HEM |

Gjutning

     Principen med gjutning

Gjutning
 Gjutning; en tillverkningsprocess där man häller ned flytande material i en gjutforms hållighet där materialet får stelna. Gjutformen håller det mått som man vill framställa.
Den stelnade delen, gjutstycket, tas ut eller brytas ut ur formen för att slutföra processen.
Gjutningsmaterial är oftast metaller eller olika material som härdar efter blandning två eller flera komponenter tillsammans, exempelvis är betong, epoxi, gips eller lera.
Gjutning används oftast för att göra former som annars skulle vara svåra eller oekonomiska att göra med andra metoder.

 

Metallgjutning är den vanligaste gjutningsprocessen. Gjutningen är dyrare men samtidigt är de är mer formstabila och hållbara. Metallgjutning används där repetitiva produktioner av gjutgods krävs i stora mängder.

Gjutning i engångsformar
Gips och andra material som betong, plats, harts kan gjutas i engångsformar. Formarna kan tillverkas i någon form av gummi som latexgummin.
Dock behöver en form i gummimaterial ha ett yttre stöd som håller den på plats.

Vid gjutning i gips eller betong kan den färdiga produkten genom målning få en yta som efterliknar andra material som exempelvis marmor.
Det går även att använda färgad sand vid gjutning för att uppnå en liknande effekt.

Vid gjutning i enbart betong ges möjlighet att skapa skulpturer, utomhusaskkoppar, eller andra produkter för bruk utomhus.

 

Förr och nu
Gjutning som teknik har använts i runt 6000 år. Tekniken då mot nu skiljer sig i grundprincipen inte så mycket åt.
Men nu är materialen som kan användas betydligt mer omfattande. Gjutningstekniken har också i många fall gått ifrån att vara ett rent hantverk till en mer processtyrd teknik. Där datastyrda maskiner utför det som förr vara manuellt hantverk, både med beräkning av rätt volymer och själva utförandet av arbetet.